Här är hela kullen, med Beila också. Den allra största valpen som dog när hon var 12 dagar gammal. Hon var en riktig glupsk en, och så fort hennes mamma kom i lådan så forsade hon fram likt en fjärilssimmerska i bassängen ... mot bästa och mest stinna spenen... Tredje gången, hann jag inte med fram och hejda henne, utan hon pluggade in sig och drog in hela spenen (hur hon nu kunde klara detta!!!) och drog in allt vad hon kunde. Det slutade med att hon fick ner mjölk i luftstrupen och fick så att säga en kallsup. Stackarn kastade sig baklänges och jag tog upp henne. Svingade henne fram och tillbaka för att få henne att hosta upp. Det blev ilfart till Helsingborgs Djursjukhus där veterinären egentligen ville avliva direkt, men inte jag... Penecillin skrevs ut och lilla fröken togs med hem. Andra dygnet efter så började hon må sämre igen och man såg att hon gav upp. Det var så tråkigt att se... Tänk att man kan hinna fästa sig så vid dessa små så snabbt. Fortfarande idag kan man känna hopplösheten över det som hände. Beila togs till vår lokale veterinär som avlivade och obducerade henne. Ingen gomspalt eller någon annan defekt gick att finna. Bara en glupsk valp! Mjölk hade dragits ner i övre lungan och sedermera hade även nedre lungorna blivit infekterade. Beila är valpen som ligger mellan "Saga´s", framtassar.